Murhys lag men jag ger inte upp för de.
Just nu känns det som om jag lever efter lagen om all djävelskap.Jag vill inte skriva ut för mycket här heller för jag vill inte att folk skall veta för mycket om mitt liv. Jag är väl som alla andra och berättar hellre bra saker än dåliga.
Men just nu känner jag att jag vill skriva av mig för ett par sekunder.
Denna vår började med att det dök upp en underbar människa i mitt liv, någon som jag trodde va en vän för livet men det visade sig att jag till viss del hade fel. Det blev en stor besvikelse då jag har svårt att släppa in människor i mitt liv och då det väl händer ger jag mig in i det 100%.
Det blev med andra ord ingen vän för livet.
Sedan fick jag veta att jag har diabetes. Inget stort i sig då jag faktiskt haft en "son" som haft diabetes så länge jag känt honom. Han medicineras dagligen medan jag bara behöver lära mig att äta rätt, än så länge.
Trots det tog det rätt hårt att veta att man skall leva med en sjukdom som troligtvis blir värre med åldern.
Väntar fortfarande på kallelse till operation nr 2. Den borde komma till hösten och har ingenting med diabetesen att göra.
Sedan skall jag starta en ny utredning på mitt hjärta till hösten och den ser jag inte fram emot då de alltid kommer fram till nått nytt fel. Tror jag skall låta bli att gå dit och låtsas att allt är bra :)
Nästa steg blev när min älskade "pappa" fick veta att han var sjuk. Detta är något som inte redan är klart och utrett. Vi vet vad han har och vi vet hur det skall gå vidare men inte i vilken utsträckning.
Det är något jag inte vill skriva så mycket om då jag inte vet hur många som läser min blogg som inte vet nått.
Det är något jag inte vill skriva så mycket om då jag inte vet hur många som läser min blogg som inte vet nått.
Ja.. sen då?
Jo.. jag har nog det värsta året av saknad efter min far sedan han gick bort. Detta pga att mycket detta år påminnt mig om honom och att jag själv börjat komma till insikt hur livet verkligen sett ut.
Även saknaden efter Anders är större än vanligt.
Anders som för övrigt skulle fullt 42 år idag. Grattis älskade du!! För 2 veckor sedan var det min fars tur, grattis på dig med.
Det har även hänt en del annat med, men det väljer jag att vara tyst om då jag anser att inblandade människor inte skall hängas ut varken på gott eller ont. Jag har inget agg mot någon men vet att andra kanske skulle få de.
Konstigt nog, mitt i de senaste månadernas kaos känner jag ett enormt lugn. Jag känner någonstans där inne att allt kommer falla på plats och allt kommer bli bra. Men ibland behöver jag få känna att livet rasar och låta tårarna rulla för att sedan ladda inför livets äventyr igen.
Önska bara någon fanns där ibland och höll om mig och lovade att allt blir bra.
Kommentarer
Postat av: Mela
All styrka till dig !! <3
Postat av: lotta
Vet inte vad som händer i ditt liv men det där du skriver på slutet... "Önska bara någon fanns där ibland och höll om mig och lovade att allt blir bra." Det har jag också önskat det senaste året... Vet precis hur det känns när man är ledsen och ensam...
Kramar till dig.
lotta
Svar:
underbarabusigabarn.blogg.se
Trackback
