underbarabusigabarn

Sedan jag bytte bloggadress har jag valt att inte dela med mig av adressen till vem eller vad om helst. Lite för att skydda mitt privatliv. Vem som helt behöver inte läsa vad jag gör på dagarna.

Men trots liten besöksskara skriver jag inte mycket. Varken bra eller dåligt.
Men just nu har jag en tid av enormt välmående. Varför håller jag för mig själv men jag njuten av varje sekund.
Jag går runt och ler på dagarna och känner att saker och ting faller på plats mer och mer.

Ibland är livet sådär exta mysigt.

 

Efter middagen idag fick jag och Mojjo för oss att det var dags att äta glass. Tog på oss kläderna och skulle knalla upp på affären. Det slutade med glass från McDonalds och en fika hos underbaraste Ingela.

 

Jag trivs verkligen i hennes sällskap. Det är en människa som är så snäll och underbar att jesus kan verka som en martyr.
Det blev lite fika, ungarna fick busa och sedan en liten snabbis ut med hunden. Tyvärr fick inte hennes hund Basse följa med idag men det kommer fler dagar.

 

Ingela och jag bodde grannar när jag bodde i Ljusdadalen. Hon bor kvar i samma lägenhet så det är lite skoj att komma dit och låta minnerna flöda från mitt tidigare liv.

Även roligt för Mojjo att gå hålla kontakten med Ingelas son som var henne första vän och fortsätta lära sig och se hur de va där hon bodde som liten. Kanske jag tycker det är lite roligare än henne.

 

Jag har i alla fall haft en underbar dag!

De senaste dagarna har mitt huvud svämmat över av tankar och minnen och jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på varför. Jag har försökt hittat orsaken då jag inte riktigt trivs med det.
Ikväll när barnen somnat låg jag som vanligt i mörktet och funderade, tvn stod på, jag tittade men ingenting fastnade.

Tankarna rusar iväg och jag hamnar gång på gång på samma ställe.

Sista dagarna har det hänt mycket. Mycket jag inte kan förklara.
Jag har funderat även på de, varför det blivit så mycket aktivitet nu. Det skrämmer mig.

Men nu tror jag att jag håller på att hitta svaret på varför allt är som det är just nu.
2 veckor kvar..

Ibland, eller rätt ofta, när jag är ute och åker bil tänker jag rätt mycket.
Ofta fladdrar dessa tankar runt på massor med olika saker, dagens middag, barnen, min familj, Mogge, jobbet,  naturen runt omkring mm.

 

Men rätt som det är så fastnar jag i en tanke, en känsla, och hjärtat gör ett extra hopp.
Jag känner hur hjärtat stannar, jag tappar andan och kroppen ryser till av välbehag.
Det är då den där känslan sköljer över mig. Känslan av kärlek.

 

Hur kommer det sig att denna känsla så ofta dyker upo just när jag sitter i bilen. Är det för att jag då har tid att uppskatta känslan, tid att ransaka mig själv och låta mig själv stanna upp och njuta lite extra.

Vad det än är, så är det en underbar känsla.

 

Det har blivit lite mycket av det på sista tiden.
Planer, framtid, återblickar mm.

Men tyvärr, får jag väl skriva, så är det inget jag vill skriva ut här.
De finns människor i min närhet som knappt hör av sig, men så fort jag skriver något här eller på facebook som inte är i klartext kommer frågorna.

Om jag ville att dessa människor skulle veta hade jag väl berättat det.

I övrigt är allt bra. Livet har in gång och jag njuter av varje sekund,

När jag tittar på mina barn kan jag falla i gråt av ren lycka att dom är mina.
Jag älskar dem att det värker i hjärtat. Kan det vara för att all kärlek inte får plats?