underbarabusigabarn

Detta är min farmor. Min gamla underbara farmor. Min pappas mamma som jag så sällan träffar trots att hon bara bor 1 timme bort.

För 1 stund sedan ringde min telefon och varje gång jag ser det där numret ryser jag, det är pappas nummer.
Men det glädjer mig varje gång när poletten ramlar ner och jag inser att det faktiskt är farmor som ringer.
Vi pratade i alla fall en stund om både det ena och andra. Det blir mycket prat om sjukdom men det kanske inte är så konstigt då "tanten" är över 90, haft en stroke rätt nyligt och nyss varit riktigt förkyld.
Mina barn har också varit sjuk, jag är sjuk nu så det faller sig rätt naturligt att det blir huvudämnen.

Men sedan pratade vi lite om vad som gick på Tv ikväll, hur sällan vi hälsar på, att hon hade för lite garn för att sticka klart kusin jockes strumpor och lite annat smått och gott.
Varje gång hon ringer blir jag påmind om att jag hälsar på henne alldeles för sällan, hur snabbt hon kan försvinna och hur mycket hon faktiskt betyder.

Sånt tänker jag inte på mitt i alla vardagssaker, barnen, jobbet, barnen, djuren, jobbet, barnen, barnen, barnen..
Men när hon väl kommer upp i mina tankar har jag så svårt att stäppa det.

Jag önskar jag hade fler dagar, mer ork och kanske lite mer vilja, en spark i arslet eller kanske bli påmind lite ofta att hon finns.
Jag kommer ångra mig så bittert den dagen hon inte finns här att jag inte tok vara på tiden med henne mer.
Jag är rätt för att mista tid med henne precis som jag gjorde med pappa. Hon är så nära pappa jag kan komma.
Klart jag tänker på pappa när jag träffar min faster och hennes familj, men för mig så är det farmor som är min länk till min far.

Nä, nu jädrar måste jag skapa mig tid att hälsa på henne.